Idag är den igång igen. Bloggens paus har tagit slut och så har även min semester.
Eller sommarlov, som jag vill kalla det.
Drygt två veckor har gått sedan jag flyttade hem, men endel väskor ligger fortfarande fulla med saker jag inte har någonstans att ställa. Stekpannor, Poslin osv. Kan ju inte direkt ställa in det på mitt rum i bokhyllan. Därför får det ligga kvar i resväskorna en stund till.

Imorgon är det dax för jobb igen. Men nu minus barn, blöjor och trams. Nu är det dax för något kanske ännu värre. Matos, skrikande onöjda kunder och matos.
Ni har kanske i det här laget förstått att jag inte tycker om att lukta mat. Eller ja, vem gör det egentligen?
Menmen. Dax för pengar och dax för någon sysselsättning på dagarna.
Känns på något sätt ändå rätt kul.

Med tanke på att det var ett tag sen så finns det mycket att skriva. Men som många gånger annars är det mycket struntprat som skrivs. Just bara för att få prata ut lite.

Men en sak är inte strunt, och det är Liv födelsedag, som är idag.
Så, Grattis Livert på födelsedagen:) Vi kan säga att vi sågs på en räkmacka idag, för det gjorde vi ju, nästan.
Grattis! Grattis! Du fick ett headset av mig i år. Fint vare.
 

Jag återkommer imorgon efter en dag på mitt nya jobb. Jag kommer att lukta hamburgare när jag skriver inlägget. Bara så ni vet.
Sovgott.

Lite dålig uppdatering känner jag.


Har nu äntligen kommit hem. Och såhär i efterhand (efter lipsills-situationen- jag när åkte) så känns det riktigt skönt att vara hemma. Få vara i sitt egna hus. Med sin egna mamma. Och sin egna säng.
Riktigt skönt alltså.

Mår bra idag också, det trodde jag aldrig skulle hända. Med tanke på att det blivit en "full-helg" bokstavligt talat, och med för lite sömn. Men för lite sömn i sin egna säng är betydligt bättre än lagom sömn i en säng som inte är din, ståendes i en källare i stockholm. Där du inte har några vänner, och barn som springer på golvet ovanför så taken nästan ramlar.
Så, som sagt. Jag mår bra.

Nu är det dax att göra något annat. Hade!

---

P.S. Jag är medveten om att det är tjejer på bilderna i inlägget "Hotstuff". Det är ju det som är det heta. Tjejer som ser ut som killar, men som beter sig som tjejer. Punkt. Ds.

Jahapp.. har ingenting för mig. Så jag skapar en liten tävling.
Vem är detta?

Kan lungt meddela (och ge en liten ledtråd), att det skett stora förändringar sen denna bild.
STORA FÖRÄNDRINGAR alltså.

EGENTLIGEN har jag tusen saker att göra. Men ändå hittar jag mig själv sortera galgarna i garderoben efter färg och i storleksordning. Jag kommer på mig själv med att rensa datorn på fula bilder, smsa med någon okänd människa (som egentligen skulle skicka till någon annan, men råkade skicka till mig). Helt plötsligt ser jag mig själv i spegeln med pincetten i ena handen och mobilen i den andra. Vad hände med packningen, med den mögliga disken, med dammsugandet? Det går inte enligt planerna. Inte enligt mina listor.

Och jag är hungrig. Och jag behöver en dusch. Det här går verkligen inte enligt mina planer.
Jag får inte bli hungrig och jag får inte sitta här. Jag ska packa. Och städa. Och dona. Och fixa.
Men allt annat verkar ju så mycket roligare.. (syftar då på tex. galgarna och fula bilderna.)
Jag har konstiga intressen.
Min favorit är ju absolut att sortera skivorna hemma i Skell, efter alla möjliga ordningar. Vet inte varför jag inte tagit bort alla skivorna (med tanke på att det är flest Smurfhits, Ace of Base och Julmusik -99). Men då har jag ju inget att sortera när jag blir sugen på det. Min garderob är oftast i färgordning. Mina böcker är i ordning.
Min säng är oftast bäddad, och med en mysig katt i. Det brukar inte vara jätte stökigt. Men ändå.. ändå vill ingen gå in på mitt rum. Min syster säger att mitt rum är äckligt. Och att det är snuskigt.
Varför vet jag inte.

Hur kan något så ordnat och organiserat vara så snuskigt? Och varför sitter jag fortfarande här?
Jag ska ju se på Oprah. Nej fan, jag ska ju dammsuga. Och dona. Och fixa.

Jag såg en gång det där programmet Nyberg och Törnblom, med Reneé Nyberg, och den där kvinnan "Självkänsla nu-Mia" där det handlade om en tjej som störde sig på mycket här i världen. Hon gick liksom runt på stan och var skitstörd på alla, pga av ingenting egentligen. Dom log fel, dom rörde sig fel, dom såg sådär löjligt kära ut som man "egentligen bara fejkar". Allt var fel, allt störde.
Ibland känner jag mig som henne litegrann, fast en mycket mildare grad. Jag ser liksom allt och finner direkt nått fel i vad folk gör. Som idag när jag till lunch satt på Brommaplan för att äta Sushi, så satt en man där i bordet bredvid med kniv o gaffel.
HALLÅÅ? KNIV O GAFFEL!!! TILL SUSHI! Nejnejnej.
Det är som att grilla utan grill. Eller att sminka bara halva ansiktet. Det är fel, och sånt stör mig. (jag vet jag är en fjant, och att jag är dålig på "det är som att...")
Jag vill ju absolut sluta störa mig på småsaker, och jag jobbar på det. Men det går trögt alltså. Det är ju dessutom mycket enklare att när man stör sig nån/nått prata med nån om det. Men nu när jag sitter här i en stad som Stockholm, där typ alla är smått störda, så kan jag inte annat än bli galen. Ibland är jag orolig att jag ska tvärskrika ut något till en person.
Lite som den där sjukdomen. Tourettes Syndrom. Fast som sagt, en mycket mildare grad.