Men jag ska sluta klaga.
Jobbade sen-pass idag, det innebär att man börjar klockan ett och slutar halv tio. Man kan föresten rätt o slätt säga att jag inte jobbar på Gina Tricot. Jag jobbar på Ginas lager mer. Varje dag, cirka sju timmar om dagen står jag och en annan tjej inne på lagret och fixar med nya leveranser, packar om och flyttar in nya kläder. Sju jäkla timmar om dan?! Men jag ska sluta klaga. Jag gillar mer att stå inne på lagret än att vara i butiken, det kom jag på idag.
Det finns typ en mega-stor nackdel med att jobba på lagret dock, borsett från allt damm och snusk som finns där, men det är hur mycket man gör illa sig. Det låter egentligen ganska sjukt, men igår skar jag mig med en kniv i benet. Förra veckan ramlade jag från en stege. Och jag tycker fortfarande att det är de roligaste stället på jobbet... rätt sjukt. Jag skar mig inte så jag bara har ett ben, men det tog ont, och blåmärken från steg-fallet, dom sitter nog kvar for life.
Jag hör min pappas röst hela dagarna. "Neej Cecilia, var nu försiktig. Jag gör det där. Nej, akta."
Men som sagt, jag ska sluta klaga. Jag har åtminste ett jobb. Och snart en lön också. Fick veta idag har jag jobbat 205timmar den här månaden, det är rätt saftigt. Jag kan lätt meddela att det är mitt livs bästa lön också. Det blir gött, längtar tills den 20 november, när den kommer. Då är det fest.
Nu har alla i denna lägenhet somnat, så är nog dags för mig också. Imorn ska jag ut på ärender, innan jobbet börjar. Så, godnatt nu.
Jag låtsas.
Jag sitter på mitt rum. I sängen och lyssnar på musik och försöker ha det lite trevligt.
Jag försöker vara själv.
Mitt/Vårt rum är ju i vardagsrummet, ifall jag glömt nämna det för er läsare och på andra sidan skynket (vilket är typ 1mm) är vardagsrummet och just nu sitter de fyra andra som bor här där. De ser på tv och spelar Metallica. Jag är verkligen inte själv, men jag låtsas.
Vi har ett skynke upphängt mellan två bokhyllor för att avskärma vardagsrummet med "rummet" där vi tre tjejer sover, men allt hörs. Jag låtsas att jag sitter på ett eget rum och rösterna jag hör kommer från tvn som står på. Senaste Metallica-skivan spelas..av mig. Jag låtsas.
Jag kom förövrigt på att jag glömt nämna att jag fått en julklapp. Julen börjar tidigt iår för min del... :) Mamma har skickat mig en dator! wohooo... det är nog min näst-bästa julklapp genom tiderna. Efter mitt faddernbarn såklart.
Sjukt skönt att ha sin egen dator, och tro mig, jag är rädd om den... det får inte stå ett vattenglas i ens samma rum som den är i, då blir jag nervös. Ingen mat nära, ingen människa förutom mig nära, händerna ska vara tvättade innan användning, och allt som "ploppas" upp på skärmen ska läsas fyra gånger innan svar Ja eller Nej.
Jag funderar på att gå och sova. Klockan är ändå bara 20.43, då kan man väl inte sova? Då kommer jag typ att vakna sju imornbitti och vara dödspigg och jag börjar ju inte förän klockan ett, så det går inte. Får kämpa för att hålla sig vaken några timmar till. Snart får dom bakom skynket främmande, Espen ska ha sin DexterKväll ikväll med sina polare, och då blir det inte direkt mindre ljud. Men jag låtsas. Jag är själv hemma ikväll. Riktigt skönt. Och tyst.
Nu ska jag ladda in ny musik på min iPod sen bara ligga här i min säng och lyssna. Skönt.
För övrigt är det halloween på lördag, och det ska firas. 
Idag längtar jag hem.
Jag saknar svenska. Sitta på tåget och folk pratar mitt språk, inte norska. Jag är trött på norska, och norskt folk. Jag blir galen klockan sju på morgonen när jag sitter på tåget påväg till jobbet och folk skrattar. Norska människor skrattar klockan sju på morgonen. Det är falskt. Ingen kan vara glad den tiden.
Så, ni förstår att jag vill hem. Idag gärna. Eller helst igår.
Hemma i Sverige hatade jag att vara själv. När jag var liten och mamma o pappa for på Ica stod jag i hallen och tokgrät för att jag var själv och rädd och ville att alla skulle komma hem. Här ser jag framemot att vara själv. Enda gången jag är själv är när jag sitter på tåget. En timme om dagen får jag vara själv. Egentligen är det ganska komiskt att när jag ser mina jobbarkompisar kliva på tåget duckar jag bakom folk och kliver på en annan vagn. Allt för att få sitta i tystnad.
Googlade på norrman, då kom den här mannen upp. Han är glad, klockan är säkert sju på morgonen och han sitter på tåget. Falska människa.
PANG
Dagarna på jobbet har nästan redan blivit som en vana, allt flyter på som det ska. Förutom idag. Då sa det PANG inne i butiken. Och helt plötsligt ser vi en tand med blod i ansiktet som råkat missa skyltfönstret och gått rakt in i det. Hon var lätt upphetsad vill jag säga, och det kan jag bedge att vi personalen också var. Hur fan beter man sig när en söt tant är ledsen och blodig i ansiktet pga ett för-putsat-skyltfönster.. inget jag tidigare upplevt.
Detta är lite ur helgen. Malin på partaj, det där är faktiskt den enda bilden som får visas publikt, jag och madde höstfotar, jag o Emmy är på G efter ett resturang besök.
Så, slutsats av detta inlägg.
Gå inte in i ett skyltfönster, det tar ont.
nudlar och vin.
Ny dag, nya kläder.
Jag är trött. Förbannat trött.
I två veckor snart har jag jobbat i stort sett dygnet runt. Stigit upp först på morgonen och kommit hem sist på kvällen.
Igår hade vi iaf öppning för butiken. Kom dit klockan tio på morgonen och kom hem precis klockan ett, på natten. Steg sen upp imorse halv sex för att öppna butiken klockan åtta.
Idag har dock varit en fantastisk bra dag. Jag har blivit lageransvarig (jag vet, JAG, ansvarig.. hur fan ska det gå?) Så, jag och Malin (min nya vän från Gotland) har jobbat på lagret hela dagen. Låter ju tråkigt, men kul vare.
Jag kan som inte meddela om något annat, för inget annat har hänt den här gången. Godnatt, nu måste jag sova. Ny dag, nya kläder.
høst i oslo
Ett glatt inlagg.
Att "Gå till jobbet" blir battre och battre. Det blir mindre och mindre lådor, smuts, grejer och annat att fixa till øppningsdagen før norges størsta GinaTricot. Nasta onsdag øppnar det och då ska allt vara fardigt, så kanske inte jatte konstigt att vi jobbar tolv-timmars-pass.
vad mer ska man skriva før glatt då...... MADDE HAR FLYTTAT HIT.... woooohhoooo. (hon tvingar mig att skriva detta)
Nu tvingar hon mig att lagga in bilder sen igår. Så jaja, har kommer dom.
Nej, men på riktigt så ar det super att hon kommit hit.. Hon fick jobb direkt på Glitter, och jobbar till och med i samma galleria som jag.
Nu ska vi åka gratisbuss till IKEA. Vi ska egentligen inte handla nått, vill bara gøra nått som ar gratis. Så, ha de!
DET ar den stora frågan.
Det har med att "Gå till jobbet", det ar fanimig inte kul alls. Jag tar tillbaka allt jag sagt om hur mycket jag langtat till att børja jobba, jag tar tillbaka exakt allt!
I tre dagar i streck, tolv timmar per dag har jag nu satt larm på klader och sen hangt det på en galge. Du hørde ratt. Snart tar jag inte tåget hem från jobbet, snart hoppar jag framfør det.
Jag hatar klader, jag hatar norska språket men mest av allt hatar jag norrlanska. En tjej på jobbet (hoppas hon inte laser detta) har den varsta norrlanskan som finns!
Så hemsk att jag nastan skams varje gång jag pratar med henne, just før att jag också pratar lite. Men inte på långa vagar lika mycket som henne. Varje gång vi pratar tanker jag på att det låter som två bønder som står och diskuterar kor. Det ar hemskt. Pinsamt.
-Skicka en galge Cecilia.
Låter som:
-Har du mjølkat Rosa?
Aja. Hur ska jag øverleva detta? DET ar den stora frågan. Godnatt. Nu ska jag snart upp igen. Och hanga 10000 klader på galgar.
"Gå till jobbet".
Jag øverlevde! Jag var till och med ganska duktig, tror jag.
Men nu børjar det på riktigt. Idag børjar jag på det "riktiga-Gina", så ska snart hoppa på tåget och sitta i 20minuter. Sen traffa de 20tjejer jag ska børja jobba med. Spannande.
Så nu ska jag gøra de sista grejerna, sen gå till jobbet. Hoho, det kanns så trevligt att skriva så. "Gå till jobbet".
Ønska mig lycka till!
mamma i hand.
P.S Jag har typ blivit vuxen.
everything
Everything is everything
What is meant to be, will be
After winter, must come spring
Change, it comes eventually